Heilo

Börja tänka på åren på HB och gå igenom det jag mest kommer ihåg. Vi har alla bra och dåliga minnen därifrån.

Man träffar nya människor skaffar nya kontakter får fler vänner man upptäcker nya intressen.
Bra som dålig.
Jag minns att i början var jag osäker men jag gjorde som alla o spelade med o var inte mig själv.
Jag gjorde väl som alla gjorde, bli någon speciel.
Det var inte förrän i åttan jag började vara mig själv igen.
Och det var nog då jag verkligen började knyta kontakter eller vad man nu ska säga. Skaffa vänner kanske man ska säga. Det var alltid kul att gå till skolan!
Men ju mer jag började umgås med andra människor ju mer föll jag bort från en person, som nu har stått bredvid mig under perioder då livet har varit värt att leva men vart fruktansvärt tröttsam.. Henne glömde jag bort.
det var nog i början av nian då vi verkligen började prata och umgås igen.
Ändå har vi gått i samma klass ända sedan förskolan! Men under just dom månaderna försvann vår riktiga kontakt.
Det är jobbigt att tänka på, Tack vare mitt ego så höll jag på att förlora min bästa vän.

det är så lätt att bara vräcka ur sig saker som man senare kommer att ångra. Stundens hetta.
Man tänker inte på hur slutresultatet kommer att bli. Man tror att det blir av viftat men det slutar med månaders uppehåll av kontakt.
 Så var jag på väg att bli så självupptagen att jag trodde jag kunde glömma vem jag ville och sen komma ihåg som ingenting?