Heilo

Jag har blivit kallad känslokall flera gånger.
Men jag är inte känslokall. Jag råkar bara inte vara Nutteytteputtig framför varenda människa i hela Sverige.
Jag är egentligen väldigt känslosam, fast det visar sig mest när jag är med människor som verkligen känner mig!Jag gråter lätt, till film, när jag blir glad över något jätte litet men som betyder så mycket ändå. Jag har väldigt lätt att bli arg och frustrerad, det vet mina närmsta vänner om väldigt väl!
Klart man inte är känslosam och öppnar sig och välkomnar någon in i ens hjärta när man inte är säker på om man kommer bli sårad, och i sånnafall, hur mycket kommer man bli sårad?
Jag vill inte släppa in någon utan att veta ganska säkert att jag inte kommer bli sviken.
Det vill antagligen ingen, men ändå så knackar någon på, och man låter dom stiga in.
Jag har en ganska hård och tuff yta. Men när jag är med t.ex min allra bästa vän. Så är den som bortblåst. För jag vet att jag kommer inte bli sviken för att jag är den jag är.
Så...Jag är inte känslokall. Bara beredd på det värsta.