Heilo

Jag blev väldigt inspirerad av ett inlägg jag läste på Fattybom. Man ska aldrig döma människor.
Det är verkligen sant.
Man ska inte alltid lita på första intrycket.
Mitt första intryck av min nuvarande bästa vän var "usch fjortis, bäst o hålla sig borta från henne.."
1 vecka senare var jag tvungen o jobba med henne, det gick inte att inte tycka om henne. Jag älskar henne så mycket att bara tanken på att aldrig få prata med henne gör att ajg frå tårar i ögonen...

Jag har väldigt lätt att helt plötsligt försvinna ifrån och inte alls hålla kontakten med vänner jag kännt länge..
Jag har undvikit en jättebra killkompis som ställde upp och álltid stod vid min sida när jag hade de jobbigt..
Jag puttade bort honom när jag började gymnasiet.
Den senaste veckan har varit en väckarklocka. Jag skulle inte klara av att mista honom som vän.
Jag tror alltid "ÄH dom kommer finnas kvar!" Men det är inte alltid dom gör det.
Varför vill man finnas kvar för en som bara sviker och undviker?
Jag har puttat undan vänner som egentligen betyder jätte mycket för mig.
Jag sover ibland inte på nätterna för jag ligger och tänker och ångrar saker jag gjort saker jag sagt, Sårande saker. Vill bara få allting ogjort.