Paris -05

 


Paris -05

Brev #1

Brev  #1
Är jag underlig?
Jag har en underbar familj, en underbar häst, underbara vänner och underbar släkt.
Men ändå, så gråter jag ofta. Alldeles för ofta. Gråter mig till sömns. Jag gråter när ingen ser.
Jag mår dåligt alldeles för ofta. Är det normalt?
Att jag hela tiden går runt och har ont i magen?  Att jag går runt o känner att det bara kliar i hela kroppen för att jag är så nervös.
Är det normalt att mina ben blir så darriga att jag knappt kan stå så fort jag tänker för mycket på allt?
Är det normalt att dom senaste veckorna har jag mått så dåligt att jag egentligen har velat ligga kvar i sängen och aldrig resa på mig?
Är det normalt att jag som har en sån underbar familj, underbar häst, underbara vänner och underbar släkt.. Funderade och tänkte hoppa framför tåget idag?
Är det normalt att jag tyckte tågets lyktor kändes trygga?
Är det normalt att jag ville hoppa?
Är det normalt att jag vill dö?


jag har börjat skriva deprimerande texter, Ta det som ni vill.

2003

Vet ni vad?
Jag skulle vilja vara en liten ponny tjej igen.
Rida en gång i veckan på ridskola och springa för att få reda på vilken häst man tilldelats.
Jag saknar känslorna när man får reda på vilken ponny man skulle rida.
Allt från besvikelserna som "Neeej jag fick Leo... han e ju jätte dum.."
eller lyckan " JAAA JAG FICK BAMYL!!!"
Något jag verkligen kommer ihåg är också vilken respekt man hade för dom "stora" stalltjejerna. (dom som var runt 12-13 år) Dom var ju där och tog hand om "sina" sköt hästar.
Men tänk att vara så liten igen att man tyckte det var spännande att rida emellan koner och få trava ett helt varv på spåret.
Eller tanken på att man skulle hoppa för första gången!
haha eller det första ridlägret då man skulle få ha sin alldeles "egna" häst för en heeeeel vecka!
Rida ut på långturer,rida  dressyr,hoppa,bada med hästen och leka lekar.
Och sen i slutet av veckan gråta floder för att man var tvungen att skiljas ifrån sin älskade häst, och böna o be sin mamma att hon skulle köpa hästen eftersom att man aldrig skulle få se honom igen annars!

Haha tänk att få vara liten igen.  Bli kallad Mammas lilla ponnytjej. Rosa är ens favorit färg på allting. (utom jag! Jag skulle såklart va ovanlig och tycka att Blått va det finaste på en häst)
Ta mig tillbaka till 2003?

Rädsla

Jag är inte så stark som alla tror att jag är.
För om jag va stark, skulle jag ha så lätt att gråta som jag har?
Svar:Nej.
Jag är svag.
Jag erkänner. Jag har nog aldrig varit så rädd för att hoppa sen jag låg på sjukhuset.
Bara själva tanken att jag snart ska börja hoppa själv, så vill jag bara försvinna.
Men ändå biter sig tanken fast i hjärnan.
JAG SKA HOPPA IGEN!
Jag ska inte vara mesig! Klarar jag inte av det här så klarar jag inte av nånting!
Jag är rädd det medger jag.
Men, mitt mål är att inte vara rädd längre.
 
Jag ska
Jag kan
Jag vill

Självbehärskning

Självbehärskning: om förhållandet i förmågan att (kunna) behärska sina sinnesrörel­ser och viljeyttringar.

Alla har behärskningar till sin egen gräns.

Varför?

Var har människor fått för sig att ideal måtten på en kvinna ska vara så smalt det kan runt höfterna liten midja och enorma boobs ifrån?
vad hände med tiden då Marilyn Monroes kurvor o 1 meter runt höfterna var  det vackraste männen hade skådat?
Uppmuntrar tidiningar till att man ska tappa kilon.
Tycker jag såg bara förra veckan framsidan av Aftonbladet "SÅ TAPPAR DU 5 KG I VECKAN! "
eller min absoluta favorit! "NYA MIRAKEL KUREN! ÄT VAD DU VILL"
Det är egentligen hemskt hur vikt nojiga vi tjejer är!
Men det är också till en del allmänhetens fel. Så fort man ser en flicka eller pojke i det lite större formatet så ska man börja snacka och kommentera som "dags att gå till gymmet va?"
eller
"fan jag kan knappt gå här, det är som om nånting blockar vägen"
Vad är det för fel på oss människor?
Är vi bättre än andra bara för att vi har storlek 36?
Svar: Nej.
klart vi inte är.
En av mina bästa kompisar skrev på sin bdb.. Hur missöjd hon verkligen var över sig själv. Jag hatar att veta o se att mina vänner är missnöjda och ledsna över hur doms er ut och är byggda. För sanningen är.. att hon är så gudomligt söt och har ett sånt stort hjärta!  Men hon är ändå nedstämd för att hon inte är nöjd.
Jag minns en vecka då hon bara åt en macka på hela dagen för att sen dricka sig mätt.
Den veckan, Var jag orolig över att hon skulle svimma av hunger.
Så nu tycker jag att alla ska skrota onödiga kommentarer om andras vikt!
skit o att kommentera det! Alla är fina på olika sätt!

Tänk på att det kunde vart en själv som gick och fick såna kommentarer kastade på sig.

Vår

Tänk att få känna sommar solen värma ryggen när man är ute och går.
Musiken dunkar i öronen samtidigt som lukten av vår sprider sig runt omkring en, lukten av gräs,avgaser och Aerosol.
Eller att få se hästen man älskar springa av sig vårkänslorna, utan täcke och utan tjock vinterpäls.
Att se hur lycklig han är av att våren äntligen har kommit, det gör dom kalla vinterdagarna i stallet,kämpandes med kall vatten och frusna fingrar och tår, dom dagarna blir bara som bortblåsta. För nu står det månader med underbar vår och sommar framför oss.


Alla hjärtans dag

Är det bara jag som tycker att Alla hjärtans dag är en onödig "Högtid"?
Måste det finnas en dag för människor att sitta o umgås,säga Jag älskar dig och vara extra snäll mot varandra?
Varför då?
Det borde ju räcka att varje dag när man ses kunna säga -Jag är världens lyckligaste som får kyssa dig när jag vill.
Den lilla gesten att ge någon en simpel ros kan förstoras upp som om armagedon va på väg att hända.
Det ända som fick mig att reagera över Alla hjärtans dag var ett litet litet kort med mitt namn ståendes på framsidan. I det stod det:
"Lovisa,du har haft en lite kämpig period nu men du är modig och stark att klara dig ur det. Du ska veta att mamma och pappa alltid stöttar dig. Jag älskar dig! Kram Lasse och Maggan"
Det är bara på Valentine som man får såna små kort som visar att man har människor runt om en som verkligen stöttar o älskar en.
Men att bara kunna säga dom orden en vanlig vardag skulle betytt mycket mycket mer.
Missförstå mig inte! Jag älskar mina föräldrar och jag är så glad att dom har stöttat mig den här tiden då jag helst av allt bara velat ta livet av mig.
Men kortet och texten känns inte lika äkta som om dom skulle sagt det ord för ord till mig på en helt vanlig vardag. Som när jag kommit hem från skolan, då jag oftast brukar må sämst. Då skulle dom orden, Dom meningarna... Dom skulle vara värda mer än guld för mig då.
Fast dom kanske finner det svårt att prata om det. Dom vill kanske inte att jag ska behöva svara, eller behöva uppleva och tänka på det.
Trots  att Alla hjärtans dag är en onödig dag och att det bara är en dum anledning att få saker på, så är jag just nu en av dom dumma.
Jag fick ett kort av mina föräldrar. Och det fick mig att inse hur myckt jag älskar dom och att dom alltid på nåt sätt kommer att finnas där för mig när jag mår dåligt igen.

Så tack! Tack för att ni är mina föräldrar.


Onödigt yttrande

Visst finns yttrande frihet men vissa saker kan man verkligen låta stanna kvar bakom läpparna.
Sista lektionen i skolan,Filmkunskap. Mellankrigs historia handlar det om.
2 amerikaner kämpar mot en hel drös Japaner, En av männen blir huggen i ryggen.
Då är det ju klart man sen hör någon säga:
"Sandra han blev backstabbed"
En helt onödig kommentar o jag fick tvinga mig själv att inte sänka mig o dra till med något tillbaka.
Nu undrar säkert alla "Vad fan snackar människan om?!"
 Jag kanske ska dra hela historian så att alla får se vilken usel o värdelöst dum o elak person jag är.
Men det tänker jag inte göra.
För varför ska jag berätta det? Ge mig en bra anledning till det så kanske jag berättar allt.
Men tillbaka till onödigt yttrande.
Onödigt att yttra sig med Anonyma inlägg på ställen som Bdb o skriva en massa skit som "oh fy fan va ful du e!"
"jävla hora! du e för fet för den hästen!!"  eller min personliga favorit "Jag hatar dig!"
Innan du öppnar kakhålet tänk dig in i den personens situation över hur de skulle kännas att få läsa sån smörja.
Klart att man själv har gjort sån skit själv. Men det är nu man verkligen börjar reagera på hur jäkla sjukt och onödigt det är!
Klart man får ge sin åsikt men det finns en gräns mellan en åsikt o onödigt skit snack.

Tradera.com

Satt och läste Frida här om dagen. Det var en av mina underbara julklappar från min mamma.
Och när  man bläddrar runt och läser artiklarna som "sno stilen av Ahshlee!" o hon faktist har något dugligt på sig, då känner man det komma.
Ha begäret.
Jag vill ha! Jag vill ha! Jag vill ha! Jag SKA  ha!
Det begäret kommer.
sen när man tittar på klänningen som kopierar Ashlees klänning så ska den ju såklart vara i alldeles för hög pris klass för den som inte skiter pengar.
Men när man sitter o trån tittar på bilden så ploppar idéer upp i huvudet! Varför ska jag va så lat o köpa en o sen va pank resten av månaden?
Jag syr min egen! Vad ska annars dom smått onödiga Sy lektionerna i skolan va till för?
Sy söta nallar med knapp ögon?
nej tack. här ska sys klänning!
blir den värdelös så säljer jag den på Tradera som ett märkesplagg för 200 spänn.
Upptäcker idioten att den är falsk så e jag lika lättlurad som den dåren.
15 år och lika busig som en blond kanin.

(observera att njag gör smyg reklam för Tradera!)


-

JAG TÄNKER INTE MÅ DÅLIGT LÄNGRE!
Jag tänker inte tänka på det du sa o hur du fick mig att må..
Mitt liv funkar bra utan dig, Jag hatar dig o önskar mer än något annat att jag aldrig hade träffat dig!
Du som död för mig nu.

RSS 2.0